97399_ald5

Dagens spelmelodi: Alone in the Dark (multi) – Edward Carnby (2008)

Det var ett tag sen vi spelade lite pompös orkestermusik med körsång så av den anledningen drar jag fram en ett musikstycke från Alone in the Dark denna onsdag.

Sist när jag skrev om den franska kompositören Olivier Deriviere blev det ett väldigt stort fokus på musiken från Remember Me. I dag tänkte jag berätta lite om denna klassiskt skolade multimediakompositör. Deriviere är född 1978 och har studerat komposition och orkestrering på musikkonservatoriet i Nice. Han började skriva arrangemang av känd filmmusik under 1999 för att sen få ett stipendium från Berklee som ledde till att han reste till Boston för att studera jazz- och filminstrumentering. Vid sidan av colleage spenderades en hel säsong med Bostons symfoniorkester där han deltog i alla repetetioner och konserter. Där inspirerades han av kända kompositörer och dirigenter så som Seiji Ozawa, Ilan Volkov och John Williams. Efter sin skolning började han komponera musik åt film och TV-serier hemma i Frankrike.

Deriviere spelmusikdebuterade 2004 med skräckspelet Obscure. Han har sen dess jobbat med spel som Remember Me, Of Orcs and Men, DLC-spelet Assassin’s Creed IV: Freedom Cry och musiken till dagens spel Alone in the Dark från 2008. Han har också vid upprepade intervjutillfällen uppgett att det var Amiga-spelet Shadow of the Beast som inspirerade honom redan som tioåring att vilja börja skapa musik.

Det vi skall lyssna på idag är stycket Edward Carnby (döpt efter spelets protagonist) som Deriviere spelade in tillsammans med Grammyvinnande kören The Mystery of Bulgarian Voices. Det är en ståtlig komposition som känns allvarlig och samtidigt folklig. Det är en komposition som lyfter fram Alone in the Darks actionaspekt framför dess skräcksida. Det är också ett typiskt exempel på hur gränsen mellan spelmusik och filmmusik ibland kan suddas ut ordentligt.

Edward Carnby från Alone in the Dark, framförd av The Mystery of Bulgarian Voices

Bidra till Dagens spelmelodi

Har du själv en version av den här låten som du vill dela med dig av? Skriv i kommentarerna eller tagga #joystick6 på Facebook och Twitter.

Vill du bidra till Dagens spelmelodi? Då är det bara att skriva och länka till din favoritmusik på sociala medier och tagga #joystick6

Alexander

Alexander Cederholm har ägnat 13 år åt att skriva och tycka till om spel, industrin och kulturen omkring. Inget får Alex mer pepp än givande spelkonversation eller när han finner en artikel med nya unika infallsvinklar. På Joystick-bloggen blir kommer han nu skriva om spelmusik och Joystick-konserten för hela slanten.

  • Mika Scaare

    Jag känner igen den, tyvärr påminner den mig om spelets bilsekvenser som är… låt oss säga undermåliga. Och då spelade jag den kraftigt förbättrade PS3-versionen, hur originalet var vill jag inte ens veta. Jag försökte verkligen gilla den här rebooten för åtmintone halva Alone in the Dark-serien är helt fantastisk – och antagonisten var såpass intressant att man kunde förlåta dem för att de glömde bort att hela serien inofficiellt är direkt baserad på cthulhu-mytologin och inte på bibliska apokalypsskildringar. Men spelet suger verkligen, hårt.

    Jag spelade nyligen igenom det första AITD och det är faktiskt ruskigt bra fortfarande, det enda som saknas är lite handhållning precis i början så att fler spelare hade kunnat börja utforska själva huset innan de dött femton gånger och insett viktiga saker som att golvet bara på rämnar på ett ställe, att sparkar är en fullständigt legitim självförsvarsmetod och att majoriteten av spelet inte är så jättesvårt utan satsar mer på stämning, utforskande och en kuslig berättelse.

    TLDR: Rebootens musik gör inget för att rädda det, men har du inte spelat ettan så gör det för det är antagligen mycket bättre än du tror.