resevil_zombiearms

Dagens spelmelodi: Resident Evil 2 (PSX) – The First Floor (1998)

Det vore omöjligt att ha zombietema här på Joystick utan att belysa Resident Evil-serien som verkligen gav de levande döda ett ökänt rykte i spelvärlden. Det här var spelserien som verkligen tillämpade zombier på det vis som film redan gjort under flera årtionden. Plötsligt var varelserna inte bara kanonmat utan ansågs som obehagliga och seriösa hot för ens överlevnad, i synnerhet när de kom i grupp. Resident Evil var också en av de universum som använde vetenskap som grund för zombiespridningen där militär biologisk forskning låg bakom det muterande t-viruset.

1673010

Musik var dock inte det första Resident Evils starka sida. Spelet består på sin höjd av små ambienta loopar utan större personlighet där den för serien återkommande “Secure place” är bland de mest kända. Det är först i Resident Evil 2 som musiken var värd att ta notis om då produktionsvärdet och ambtionen steg rejält. Musiken är komponerad av Masami Ueda, Shusaku Uchiyama och Shun Nishigaki och i Resident Evil 2 var det musikaliska temat desperation.

Medan originalspelet höll sig till generiska skräcktoner hämtade Resident Evil 2 inspiration från lite olika håll. Istället för att bara vara fokuserat på karaktärslös skräckatmosfär var man influerad av Brad Fiedel’s Terminator-partitur med några undertoner av Hans Zimmer och Nick Glennie Smiths The Rock-musik. Det går faktiskt att höra om man bara spetsar öronen, då hör man nämligen industriella ljud bestående av metalliska ekon och digitala synthljud som inte alls gör att kopplingen till James Camerons sci fi-epos orimlig. Uedas rikliga bruk av piano gör även att soundtracket låter bli att låta som en pastisch och ges lite egen karaktär. Områden är bättre katalogiserade genom musiken där Racoon Citys gator har militära slagverk i fokus medan polisstationen lyfter fram mer lugna och olycksbådande pianotoner. Nyckelögonblick i berättelsen lyfts sen fram av orkestrala verk av filmisk klass.

“The First Floor” är ett låtstycke som alla som spelat Resident Evil 2 är alldeles för bekanta med eftersom man spenderade väldigt mycket tid åt att vandra runt på första våningen av Racoon Citys polisstation efter man flytt från kaosen som rådde ute på gatorna. Det är ett lugnt illavarslande stycke som är en utveckling av “The Front Hall” där amibienta ljud blandas med svepande pianosegment och dova knallar. Det är ett väldigt bra exempel på hur Resident Evil 2 använde de klassiska skräckttricksen samtidigt som det skapade egen identitet i väntan på nästa adrenalinkick bestående av första mötet med en Licker eller paniken som uppstod när zombiernas armar högljutt brakade igenom igenspikade fönster och grep tag om en.

—————————————————————————————————————————————————————-

cover_3-001P.g.a. Zombiehagen-konserten kommer Joystick  fokusera på spelmusik från spel där zombier huserar. Mycket nöje!

Inne på Malmö konserthus vaknar de levande döda till liv den 15 november när premiären av den danska zombiekortfilmen Zombiehagen får sin premiär. Ta chansen och delta i premiären för det unika tillfället att se filmen och höra dess musik framföras live av Malmö symfoniorkester.

Alexander

Alexander Cederholm har ägnat 13 år åt att skriva och tycka till om spel, industrin och kulturen omkring. Inget får Alex mer pepp än givande spelkonversation eller när han finner en artikel med nya unika infallsvinklar. På Joystick-bloggen blir kommer han nu skriva om spelmusik och Joystick-konserten för hela slanten.

  • Mika Scaare

    Fin text. Resident Evil 2 kunde definitivt leverera på audiofronten. Jag spelade faktiskt PC versionen utan CD audio först (ett tekniskt problem, som löstes först månader senare) och senare PSX versionen med fungerande redbook audio – det var såpass stor skillnad att jag faktiskt började må illa av hur skräckslagen jag blev under den andra turen.

    Jag vill dock påpeka att den versionen av Resident Evil 1 som nog spelats mest under de senaste åren – alltså PSN-versionen av Director’s Cut: DualShock version (som dessutom varit en PS+ freebee) – har ett helt annat soundtrack som knappast kan beskrivas som generiskt, Det är snarare som någon slags ryckig experimentell symfoni med inslag av jazz och ambient som vi får höra.

    Som exempel har jag stycket som spelas hos en av mina favoritkaraktärer, Yawn, en av spelets mer “normala” låtar. Jag har hört att det nya soundtracket inte är särskilt populärt bland fanns eftersom det är så udda. Men jag gillar ljudbilden och hur den med sina hackiga stycken, abrupta övergångar och skeva tongångar hänger ihop med klassisk zombieskräck i ett gammalt hus.

    Sen tycker jag att just den versionen av spelet bara är bättre rakt av. Bara den nya pistolen som är balanserad efter den man hade i det japanska originalet (västerländska versioner fick i princip en slangbella som spelet inte var balanserat runt) gör det mycket mer spelbart.

    https://www.youtube.com/watch?v=pPlZjos9CzQ&index=15&list=PLDE1E2339A438D0E6

    • Alexander Cederholm

      Ja, det där var ju omedelbart mer karaktäriserande. Jag var faktiskt omedveten om att Directors Cut innehöll så pass många musikaliska ändringar. Tack för tipset!

      • Mika Scaare

        Director’s Cut hade faktiskt kvar originalmusiken, det är DualShock version (som släpptes så sent att Resident Evil 2 redan fanns ute) som bytte soundtrack, och den kom dessutom aldrig till Europa. Så fram tills att det var just den versionen som dök upp på PSN, så var den nya musiken knappast allmänn kännedom ens bland seriens fans.